I år undrar jag om det inte är vi tvåbeningar som har mest vårkänslor, aldrig att vi fått så mycket tårta - och inte bara för att halva stallet består av fullblod som är födda tidigt, utan för att i år verkar alla extra taggade. Vi kastar hjärtat över hindret och hoppar efter. Ibland utan häst. 

Rejsa och jag håller fortfarande på och försöker lära oss att galoppera 3m språng. Ibland undrar jag om inte jag har svårare att sluta med 5m sprången än vad hon har. Den som aldrig har lullat i lugn canter på ett fbl (med ett hbl där benen går som trumpinnar bakom) kommer aldrig förstå varför. 

Jullan är fortfarande Jullan, men lite magnesium för orolig mage verkade ha gjort susen och Jullan är nu Jullan i alldeles lagom portion. 

Ponnysarna hoppar på. Nikki har börjat flyga över hindrena som rena rama häckhästen, och Fjosan är glad och nöjd över att ha fått en alldeles egen lillmatte. 

Monsky har fått lite energi (och hull) tillbaka efter en seg höst. Grisan har också återfått både energi och hull. Energin har det väl aldrig varit något fel på, men nu är hon som en yster fyraåring igen. 

Nu inväntar vi bara sommarvärmen där ett glas vin i solnedgången på stallbacken får börja avsluta dagarna.