Särskilt när lliten terrorponny blir våldsamt förälskad i Maximilian den Förskräckliga. 

Efter ett flertal lyckade rymningar in i Maximilian den förskräckligas hage gav jag upp. Jag var trött på att laga staket och försöka komma på kreativa lagningar (varför knäcker hästarna aldrig en enda stolpe under perioden April-Dec, utan bara när det är så hårt i marken att inte ens jordborren tar?), så nu går det helt enkelt ett ponnysto i grabbhagen. Och hon styr med järnhand. Jag vet inte om Maximilian har fått mest kärlek eller stryk. Lilleman och de andra grabbarna är smartare. De håller sig ur vägen för ponnyn. 

Men i och med Jullans inflytt till grabbarna inträffade genast problem två. Hennes hagkompis blev själv. Och deprimerad. 

Det är f-n inte lätt o hålla alla kusar nöjda!

Ponnykräk upp och ner

Ponnykräk åt rätt håll